Krönika
IRL Sept 2007
Nu togs beslutet att kontinuerligt skriva en krönika varefter spelet fortskrider.
Därför börjar jag här sammanfatta vad som startade kampanjen.
Det hela började i staden Illidien den
3:e april år 3027
Medan Ziragord är i sitt tempel och Wiratram sitter i tornet. Kommer det ett bud
med en låda adresserad till Bargokk, som öppnar den där han står i dörren, Thirald
som anar oråd springer genast därifrån. När lådan öppnas frigörs flera magiska sigill
och framför Bargokk frammanas en demon, större och mäktigare än någon de behövt bekämpa
tidigare. Det går också upp för Bargokk som genast aktiverar sin nyförvärvade förmåga,
vilken dubblar hans tålighet och stridsduglighet, vilket räddar hans liv, då demonen i
nästa stegformar en enorm hammare av mörker och slår Bargokk i backen. (så att en ca ½
meter djup och 3 m bred krater bildas i marken utanför huset. Wiratram ser vad som händer
från tornet, och tar på magisk väg kontroll över demonen och driver bort den.
För att ta reda på vem som skickade lådan, tar de hjälp av de vise i Illidien. De i sin
tur kommer snabbt fram till att de endast kan följa lådan så långt tillbaka i tiden att
de ser en lång resa över havet. Efter lite research i böcker kommer de fram till att det i
dödsriket (eller någon närbesläktad dimension) finns ett enormt torn, där energierna i tornets
våningar kondenserar, och bildar droppar som kan blandas till ett tidselexir som kan förstärka besvärjelsen.
Då våra hjältar ser lådan som ett övervägande hot, går de från en portal som öppnas i de vises
torn in i den andra dimensionen. Det är en klart ond dimension, den lyses upp av ett spökligt
svagt sken som betrycks av ett enormt mörker, och framför dem, ca 700m reser sig tornet,
det är ett enormt torn, ca 150 m högt och 50 m brett. Då de befinner sig ca 500 meter från
tornet reser sig ett skelett ur marken framför dem. Skelettet slås ner och helt plötsligt
skakar marken och runt omkring dem så långt ögat når reser sig skelett i 100 000-tal.
Wiratram har dock inte besvärjelsen som möjliggör att flyga i minnet, så han gör kvickt en
portal tillbaka till deras egen dimension och de trillar ut på torget. Han lägger åter
besvärjelsen på minnet och de återvänder till den andra dimensionen och flyger fram till
tornet. Väl framme ser de att det inte finns någon ingång utan flyger istället upp till
tornets topp ca 150 meter över marken, där de finner en lucka. De hinner precis kasta sig
in innan en odöd drake landar på tornets topp för att mosa dem.
De går ner på tornets första våning och finner att den är full av rum och efter att ha gått
igenom några dörrar står de öga mot öga mot en dödsgast
IRL Ons 19/9-07
5:e april 3027
Dödsgasten visade sig vara en mycket enkel fiende att ta ner, redan på första spelrundan dukade den under.
De arbetar sin väg ner genom tornet, och stöter i sin väg på mängder av odöda i olika storlekar vissa våningar
av tornet är byggda som labyrinter medan andra är ganska öppna. I varje våningsplan finner de två pelare (en
från golvet och en från taket) mellan vilka energierna kondenseras till droppar, vidare finns det på varje
våning en skål som står på en liten pedistal, och när man häller ner dessa droppar där teleporteras dropparna
ner till nedervåningen (troligtvis) där de sedan blandas till elixiret. (enligt de vise var det en magiker som
för tusentals år sedan installerade dessa pelare och skålar, då han insåg vad de olika energierna i tornet kunde
ge om man blandade dem på rätt sätt och så att det skulle bli möjligt att göra detta)
På våning 4 (räknat uppifrån) stöter de på ett odött monster, vars like de aldrig skådat. Det såg nästan kort ut
med sina tre meter i förhållande till sin massiva kroppshydda. Huvudet hade ett enormt gap med sylvassa tänder och
ett par tefatsstora likvita ögon. Händerna var var för sig beprydda med två klor långa som tvåhandssvärd, gjorda av
ett mystiskt material, vassare och hårdare än stål. Bargokk kämpar en stund mot monstret och inser efter ett tag att
hans vapen inte kan skada monstret (Wiratram inser också att monstret har immunitet mot besvärjelser och koncentrerar
sig på den övriga striden), i samma stund får monstret in en lyckträff på Bargokks ben som bryter av benet och är nästan
nära på att kapa av det. Ziragord kommer till undsättning efter en relativt misslyckad strid med zombies av modell STOR
(där Thirald spöade 10 st medan Ziragord bara tog 2) Ziragords svärd är tillräckligt magiskt för att skada monstret och
besegrar det lagom i tid för att kunna hela Bargokks ben innan det är för sent.
Därefter går de ner till våning 5 och sedan till våning 6 där de på nytt ska ta sig upp till våning 5 för att lämna droppen,
de ska just gå upp för trappan…
IRL Ons 26/9-07
5:e april 3027
De går upp för trappan och hittar genast stället där de ska dumpa droppen. När så är gjort hör de tunga steg från de två gångar som leder runt tornet på våning 5. Snabbt tar de sig ned för trappan och inser att de är förföljda av ca 15 st 3 meter höga zombies och 3 dödsgastar. Denna strid fortlöper under halva spelkvällen, utblandat med diverse mutor (spelledaren är ALDRIG mutbar, även om han är det) och skitsnack.
Vidare hittar de droppen och avlämningsplatsen på våning 6 och likadant på våning 7 efter att ha rännt runt där ett tag. När de går ner till våning 8 blir det lite värre, de inser att hela våningen är som ett öppet rum med ca 15 meter i takhöjd. Mitt i rummet finns en drakliknande odöd varelse (inte lika stor som en drake, men stor) det första som händer är att den sprutar något som påminner om eld mot dem. Det svider till rejält och i de närmaste spelrundorna har våra hjältar stora minusmodifikationer, som avsevärt försvårar stridandet. (Utom för Wiratram som inte strider, attacken tog nämligen så hårt på honom att har ligger medvetslös med ca 5 kvar i total KP och en minusmodifikation på 15 om han nu skulle vaknat.)
Ziragord bjuder på konststycket att i första rundan fumla så grovt att han snubblar, och tappar sitt vapen. Thirald och Bargokk tar upp striden och även draken fumlar olyckligt och fastnar med klorna i stengolvet. När draken kommit loss får den in en lyckträff i Bargokks huvud vilket kunde ha vållat en mycket allvarlig skada (om inte spelledaren hade fått massa godis, vilket inte hade med saken att göra), men resulterade bara i ett fult ärr, medvetslöshet och en hjärnskakning. Även Ziragord ådrog sig en alvarlig skada i armen. De lyckas till sist dräpa monstret tack vare en välriktad stöt från ett av Thiralds två svärd. Ziragord bedriver ett omfattande jobb med helning på både sig själv och Bargokk.
De tar droppen på våning 8 och lämnar den där den hör hemma, på våning 9 är det en lång korridor med massor av gångar. De hittar droppen och skålen där den lämnas, och finner att i änden på korridoren är det en stor låst lucka. Ett sett med magiska dyrkar som hittats i ett tidigare äventyr kommer väl till pass, och luckan går nu att öppna.
Väl nere på våning 10 kommer de ner i en enorm sal, där det i mitten ca 10 meter upp i luften svävar en skinande oformlig energiklump, som får hela salen att bada i mystiska färger. Det är det eftersökta tidselexiret. Wirartam flyger upp på sitt moln och fångar det i en flaska. Väl nere på marken med de andra gör han en portal tillbaka till den egna dimensionen. Bargokk kommer plötsligt på något, tar med sig Ziragord och rusar upp för trappan, tillbaka kommer de med drakhuvudet (ca 1,5 m långt) med ett brett leende på läpparna. De kliver in i portalen, lagom i tid för att hinna se en hel hop av enorma zombies ta sig ner för trappan till våning 10.
Ziragord bär drakhuvudet genom staden, och Bargokk skryter på det sedvanliga viset. Var på de går till de vise med elexiret. Sedan finns det inget annat att göra än att ta det lugnt och avvakta de resultat som de vise får fram…
IRL: Ons 4/10
5:e april -22:a apr 3027
Som vanligt lyckas de med bedriften att göra väldigt mycket saker som inte har med uppdraget att göra. Detta genom att t.ex. komma på idén att trycka upp 500 affischer med reklambudskapet ”Vinn ditt krig!” som går ut på att länder och rika adelsmän ska kunna hyra gruppen för att leda mindre krig och vinna dessa åt betalaren. Dels för att de för en gångs skull vill slåss mot mänskliga motståndare och dels för att de vill ha bra betalt. Då de tillhör de mäktigaste krigarna i den kända världen är det förvisso en god affärsidé då en armé av vanliga soldater nog inte har mycket att sätta upp mot dem… MEN ORKA! Kan de ALDRIG hålla sig till uppdraget ffs…
Det börjar i Illidien där de blir uppkallade till de vise kl 5 på morgonen den 9:e april de vise har med hjälp av tidselexiret tagit reda på varifrån lådan kommer. Utifrån sin tillbakablick i det som skett med lådan har de även ritat en bild på den som levererade lådan från andra sidan vattnet. De har även lyckats fastställa att personen som levererade lådan tillhör en organisation kallad vita handen och att detta skedde i ett land som heter Xoland.
Xoland är ett land som ligger nord-väst sett från Ena och är via en smal landremsa sammanbundet med Västra Storriket. Landet är inte så välkänt av de vise, då de på grund av väldigt många politiska omständigheter inte har tillstånd att besöka landet. Det man dock vet är att det råder stenhård religionsdiciplin, nidendomen är den enda tillåtna religionen. Även nidendomens högsta andlige ledare har sitt högsäte i Xoland. Dessutom misstänker de vise att det finns ett magikerråd, liknande Enas vise, men i detta fall helt dolt, utan allmänhetens vetskap. De gissar även på att de skulle ha koppling till nidendomens högste ledare, antingen genom att de styr honom, eller att de styr gemensamt eller att han styr dem.
I övrigt är det inte alls bra om våra hjältar skulle bli upptäckta i Xoland p.g.a. det politiska läget, då de är vida berömda och direkt samankopplade med de vise. Ena skulle för tillfället inte klara av ett till krig, speciellt inte mot Xoland, som lätt skulle kunna få med sig övriga länder där nidendomen har en dominant ställning i regeringen.
Ett problem som uppstår är den stenhårda kontroll makten har, i kombination med en effektiv hemlig polis och skickliga magiker, omöjliggör det nästan bärandet av magiska föremål utan att bli upptäckt och utredd. Även utstickande utseende, med specialsmidda rustningar och mästersmidda vapen väcker man tillräckligt med uppseende för att dra aktens ögon till sig.
De vise har en kontaktperson i Xoland vid namn Kremer. Kremer är en gammal medlem av de vises råd och är väldigt tillförlitlig.
Några timmar ägnas åt att klippa av långa frisyrer och blondera Bargokks skägg, som en del i den kommande förklädnaden. Genom en snabb teleportation till Milahamn visar några av de vise vägen till ett enormt båthus, där de vises skepp, Silverpilen står. Det är ett relativt stort skepp med tre master, byggt av ett lätt, men hårt ljusgrått trä, den snabbaste båten i de kända delarna av världen. Båten är bekvämt utrustad med 12 lyxiga hytter, en duktig besättning och en mästerlig kock. De njuter av sin resa som varar i nära två veckor.
På resans tionde dag siktas två piratskepp, som tror att de ska få ett lätt byte. Bargokk fäller genast ut sina vingar och går till attack, när han landar på det första piratskeppet inser han sitt misstag, Wiratram har redan beordrat ”Havens herre” att sluka skeppet. Han ser hur havet blir mörkt under skeppet och flyger genast upp igen, för att se hur skeppet under honom blir krossat i käftarna på Wiratrams monster. Han flyger även mot det andra skeppet, där piraterna tror att det som skedde med det första skeppet var direkt förknippat med denne flygande person, vilket medför att alla slänger sig över bord så fort han landar. Wiratram tröttnar dock igen på spektaklet och låter monstret än en gång sluka skeppet med hull och hår.
När det är ca 5 kilometer kvar till kusten går färden vidare i småbåtar och man stiger i land ca 1 mil söder om Galhamn.
Vid stranden låter sedan Wiratram monstret spotta upp piratskeppen, vilka de plundrar på guld (Janis karaktär Thirald fick inget, ty Janis hade somnat och gick inte att väcka). Sedan orienterar Ziragords lärjunge, André, genom skogen och leder gruppen rakt till Kremers hus. Huset är runt till formen. Wiratram stör sig på att Kremer som en gammal legendarisk magiker inte bor i ett torn, men de inser snart, att det runda huset har en extremt djup källare, Lite som ett torn, fast nedgrävt för att inte väcka uppmärksamhet.
IRL: Fre-lör 6/10 – 7/10-07 (spelnatt)
22:a april -14:e maj 3027
Det börjar hos hemma hos Kremer i skogen i Xoland. Kremer går ut och samlar information och kommer tillbaka på kvällen. Han har kommit fram till att det i staden Brunborg finns en man vid namn Eskil Trucktår som brukar vara duktig på att läcka information om staden. Utav honom behöver de få veta hur man hittar till stadens brottsarkiv. Kremer har nämligen bestämt för sig att han hörde talas om ett dråp som skedde för 4 år sedan som egentligen i efterhand visat sig vara ett välplanerat mord på en högt uppsatt person i organisationen ”vita handen”. Denna person måste ha vetat en hel del om ”vita handens” organisation och verksamhet, och ogillat denna.
Det bär av, på en närliggande bondgård som enligt Kremer är ett okej ställe köper de hästar. Kremer ber även Thirald att köpa med sig en flaska ”Schatå Brun” husets vin på värdshuset Tre kittlar, som enligt honom skall vara extra gott. Det känns ovanligt för gruppen att ge sig av utan rustningar och med bara normala vapen, utan att ha med sig alla magiska föremål.
De är framme i staden sent på kvällen och blir glatt hälsade av stadsvakten som till och med visar dem till värdshuset Tre kittlar då han precis gått av sitt pass. De tillbringar natten där och på morgonen skrider de till verket med att samla information. Ziragord och Wiratram hittar en bar där de tillbringar dagen, smuttandes vin och ätandes kakor. Bargokk och Thirald letar efter Eskil. Då de går på gatan kommer det en massa små barn som tycker att Bargokks skägg är jättecoolt och de frågar om han är stark. Därefter spenderar han lång tid med att spänna musklerna och barnen blir jätteimponerade, och berättar om sin farbror Tomas som en gång såg ett monster, Bargokk har väldigt svårt att hålla sig för att skryta om sina bedrifter, men lyckas hålla igen. Till sist beslutar de sig för att testa idén att gå till en skum krog. De hittar e bar som heter ”Mötesplatsen” där ränner det runt massa människor i olika ärenden, och inne i hörnet sitter en figur som ser skum ut. Thirald går dit och bjuder på öl och flippar diskret lite pengar till honom. De byter genast samtalsämne då en person går förbi bordet, som Thirald senare får förklarat för sig är en hemlig polis. Samtalet är givande och Eskil visar sig jobba på statens skattekontor.
Bargokk och Thirald går till skattekontoret och frågar där efter Eskil, och påstår att det gäller bonden Perssons skatt. De blir insläppta till Eskil. Eskil är en groteskt fet människa som säkerligen väger runt 250 kg, bredvid sig har han en talrik med bacon som han konstant äter ifrån. Varje mening han säger, stönar han fram, han svettas ymnigt och får då och då hostattacker och smärtor i bröstet De ger Eskil 3 guldmynt och ett halvt silver som de fick av den hemlighetsfulle informatören i baren. Eskil fattar genast vinken och säger ”Jaha, det gäller Perssons skatt, kom så går vi till kartrummet.” De går upp för en trappa (Eskil svettas jättemycket) och in i ett rum. Eskil påstår att de kan prata ostört här. De får reda på var i borgen brottsarkivet ligger och går sedan till Ziragord och Wiratram.
De överlägger lite och rider sedan en bra bit utanför staden för att lägga en besvärjelse på Thirald så att han kan flyga och gå igenom väggar (utanför staden så att det inte skall förnimmas av en eventuell magiker). Tillbaka i staden efter mörkrets inbrott smyger Thirald fram till borgmuren, utan att bli sedd av vakten, och glider obemärkt igenom. Väl inne upptäcker han att väggarna till arkivhuset inte går att ta sig igenom. Han får då smyga förbi en vaktpatrull till husets framsida och dyrka upp låset till dörren med de magiska dyrkar som han lånat av Ziragord. Han slinker snabbt igenom och stänger bakom sig. Arkiven ligger i källaren, han går ner i källaren och tänder ett ljus. Efter en stunds letande hittar han en hög som handlar om rättegångar om våldsbrott från år 3027, den plockar han och tar lite papper från övriga högar och fyller igen tomrummet med. Sedan tar han sig ut, och dagen där på rider de tillbaka till Kremers hus.
Kremer analyserar domstolsprotokollen och kommer fram till att namnet på den de söker är Nikolas Mox. Kremer får också upp ögonen för Thiralds smygarfärdigheter, och ger honom en mantel som när man står stilla ger bäraren ett kamouflage som är så bra att det inte kan upptäckas av ett mänskligt öga. Gruppen rider åter igen till staden och där blir det Ziragord och Wiratrams tur att söka info, de går till ”Mötesplatsen” och letar efter nån skum typ vid hörnbordet. Bargokk och Thirald slår sig gladeligen ner på värdshuset Skumma Ölet och dricker. När deras informatör från tidigare dyker upp på Skumma Ölet anar Thirals oråd och drar till Mötesplatsen. Bargokk sköter informationshämtandet på plats och betalar ett högt överpris, men blir lovad att informatören ska komma nästa dag med info om Nikolas. Thirald sliter med sig Zigge och Wiratram, mitt framför ögonen på den hemlige polis de just börjat prata med.
Nästa dag får de reda på att Nikolas Mox blev villkorligt frigiven för tre månader sedan och jobbar på en gård som tillhör Sir Worthenhams ägor, han i sin tur är högsta chef för den hemliga polisen i Brunborg. Därför låter de för säkerhets skull Zigges och Bargokks lärjungar gå dit och prata med honom.
Han visar sig vara väldigt misstänksam och vill att de för att visa att de faktiskt delar hatet mot vita handen, skall dräpa en vita-handenmedlem och ta med hans huvud och märke tillbaka (alla i organisationen bär ett märke med sig för att kunna identifiera sig).
Thirald drar till staden igen i jakt på huvuden. Efter att ha spanat runt bland krogarna lyckas han med hjälp av skarpa ögon och öron hitta en medlem. Honom skuggar han sent på kvällen ut från en bar, och följer honom till en gränd där han möter ytterligare en medlem. Thirald kamouflerar sig med sin mantel, och när ingen är inom synhåll, drar han sina svärd och går till attack. Männen som bara är beväpnade med dolk och ett kortsvärd, står inte på benen i mer än 5 sekunder innan de fallit offer för den skicklige svärdsmästarens två tunga slagsvärd. Folk rusar genast till platsen då de hört skrik, men Thirald gömmer sig själv och de två liken under den nya magiska manteln och undgår upptäckt. Han skär av huvudena och länsar kropparna på kläder och allt och drar tillbaka till Kremers hus.
Kremer blir lagom förtjust över att man häller ut nykapade huvuden på hans köksbord och på morgonen drar lärjungarna tillbaka till gården och Nikolas blir mer än övertygad, och säger åt dem att genast ta bort huvudena i fall Sir Worthenham skulle komma. Han berättar sedan om en hemlig mötesplats dit vita handen brukar gå. Han har själv aldrig varit där, då de spärrar av skogskanten då de av medlemmarna som går in i skogen går in. Gruppen ligger i en glänta i 5 dagar och väntar på att något ska hända. Till sist dyker ett gäng på 20 pers upp och 5 av dem gå in i skogen medan de 15 övriga bildar en lång kedja vid skogskanten. Ziragord utnyttjar kraften hos sin gud och gör alla i gruppen osynliga och de går förbi ”vakterna”. Thirald följer sedan efter de fem i 2 dagar under en marsch genom skogen. Gruppen följer efter på ett behörigt avstånd med hjälp av Wiratram som på magisk väg tar riktning på Thirald.
Väl framme vi platsen där huset ska vara finns bara ett stort hål. Thirald mår helt plötsligt dåligt (kan bero på att Janis somnade och inte gick att väcka) och Wiratram gör sig osynlig och går nära för att höra vad som sägs. De talar vilt om att huset stod här för två månader sedan och att det säkert har något med Svéngol Grodd och hans uppdrag åt ”Svarta Armen” att göra. Vad skulle han göra med den där lådan egentligen? Frågar de sig…
Gruppen inser att det är Svéngol Grodd som är den eftersökte man som man ska föra tillbaka till Illidien och de vise. Väl tillbaka i Brunborg håller de utkik efter sin informatör och efter två dagar hittar de honom. När Thirald nämner Svarta Armen blir han genast hyschad, men han får reda på att Svéngol sitter fängslad i borgens djupaste fängelsehåla och skall avrättas om tre dagar. Med den informationen tar Wiratram på sig uppgiften att frita Svéngol.
Wiratram gör sig osynlig och besvärjer sig så att han blir till 10% av sin riktiga storlek, och även så att han kan flyga och gå genom ickemetalliska material. Med dessa egenskaper är det en baggis att ta sig in i ett fängelse med galler, låsta dörrar och vakter. Väl nere på den fjärde våningen möts Wiratram av hemska syner, fångar som torterats bortom det igenkännbara, upphängda och sönderslagna hänger de i sina celler, stönande av smärta. Längst ner i korridoren, efter en rad med tomma celler, blir Wiratram mer förfasad än på länge. I cellen Längst in korridoren hänger en varelse i mänsklig skepnad, alla människor i korridoren har varit nakna, denna är iklädd en kåpa. Hela omgivningen känns på något sätt kall och trots att varelsen som hänger där är fastspikad i väggen med enorma spikar, känns dess blotta närvaro så påtaglig att det är omöjligt att förneka att den är ond och är mer än levande. Under huvan som döljer ansiktet får man känslan av att ett elakt leende gror. Wiratram noterar även att cellen är förseglad på magisk väg och förstärkt av tre skyddsbesvärjelser. Även två magiska larm är kopplade till cellen.
Plötsligt får Wiratram en mardrömslik flashback från den bortsprängda stugan i skogen och förstår
att denna varelse på något sätt varit med honom sedan dess. Och just då tänds ett par lysande ögon under huvan, och Wiratram drar skyndsamt vidare till nästa korridor. Då och då ser Wiratram glimtar av det elaka leende som jagar honom. Och i slutet på nästa korridor finner han Svéngol bakom tortyrkammaren. Snabbt gör han en återvändo till Kremers hus och vidare teleporterar han gruppen till de vise i Illidien, där de nu avvaktar i väntan på den info de kan få ur Svégol.
IRL: Ons 11/10
15:e – 17:e maj 3027
Grodd har nu blivit förhörd av de vise och Rigmar. Det visar sig att Vita handen i stort sett består av en organisation där medlemmarna är handelsmän eller krigare. De är nästan som en maffia, som ibland går ärenden åt staten och ibland sysslar med småkriminell verksamhet för egen vinning. Grodd blev gripen ganska snart efter han hade levererat lådan.
Som vanligt gjordes mer än vad som krävdes av gruppen (typ sånt som inte har någon relevans för uppdraget). Wiratram och Ziragord teleporterar sig till Delá (huvudstaden i Deláklass) och söker audiens hos Kejsaren Bösé. Där frågar de honom om han känner till några småkrig inom rikets gränser. Men han bara skrattar åt dem och påpekar att han sett deras reklamkampanj. Han är förvisso för företagsamhet, men inte inbördeskrig, landet är ganska försvagat efter de senaste årens fighter. Men han bjuder in dem till middag på kvällen.
De driver runt i den inre staden ett tag och letar adelsmän som vill hyra dem. Det slutar med att de hittar en av landets rikaste män, Baron von Verná, som planerar en statskupp och sista delen i planen är att värva gruppen. De accepterar genast han erbjudande, och tar handpenningen. Sedan går de och äter middag med kejsaren och avslöjar alla planer och lägger upp en plan för att krossa kuppen. Man blir även lovad en riklig belöning, i form av titlar och delar av det gods Baronen äger. Kuppen är planerad att ske onsdag den 23:e maj.
Vidare framkom mycket lite information om Svarta Armen. Svarta Armen verkar vara en mycket hemlig organisation och till största delen bestående av magiker. Kom också fram info om bland annat Röda Ögat (statens hemliga övervakningsorgan). Och att det finns en motståndarorganisation med det vitsiga namnet LÖK (Låt Övervakarna Krossas).
Det sker ofta att folk från Svarta Armen ger direktiv till folk från Vita handen (som direkt lyder under den organisationen, är dock bara de högsta ledarna som har direkt kontakt) och även att de följer med på större handelsresor som de har intresse i, ofta till Dôr och Nore (två handelsstäder i Enord). Att jaga rätt på en medlem ur Svarta Armen i Xoland är alldeles för riskabelt, där har organisationen öron överallt, då skulle identiteterna bli röjda och uppdraget gå åt skogen. De beslutar sig för att söka efter medlemmar av Svarta Armen i Dôr.
De teleporterar sig dit och söker info på diverse tavernor och barer. Det blir snart klart att ett spektakulärt gripande ägt rum där några från någon ”vit-hand-organisation” greps under stort tumult, det sågs då även flyga blixtar, och två soldater uppges ha dött. De går och pratar med härskaren i Enord och denne kollar upp händelsen, och mycket riktigt finns det en magiker som sitter fängslad. De kan få ta honom med på ett villkor, att de hjälper till att slå ner ett problem som uppstått i en av fästningarna som skyddar passet mot kaosländerna.
Det har dödats ca 20 soldater och de har lyckats täppa igen hålet som otyget kom ifrån. När man först gräver ut bland rasmassorna som täcker grottan som öppnats inuti borgen hör man hur det grävs på andra sidan. Det visar sig vara vättar som står där och gräver, för att sedan anfalla. Vättarna åker på stryk och flyr tillbaka in i gången. Helt plötsligt kommer de flyende tillbaka, jagade av tre mindre demoner (iaf demoniska varelser). Det blir fight och RP går segrande ur striden, och lägger med glädje beslag på tre st helkroppssköldar, en tvåhandsyxa, ett tvåhandssvärd och en tvåhandshammare från demonernas dimension. De drar tillbaka till Enords huvudstad och får sin utlämnade fånge, varpå de återvänder till Ena för att överlämna honom till de vise.
IRL: Ons 17/10
17:e - 24:e maj 3027
Det tar sin tid med förhören och dagarna går. Onsdag den 23:e är det dags att ta itu med statskuppen i Deláklass. De möter Baron von Verná som planerat och får sin handpenning på 1000 guld. De har självklart i hemlighet träffat kejsaren och gjort upp planerna och extra vakter finns innanför murarna.
I spetsen för Vernás armé stormar de staden. Vernas i hemlighet utplacerade trupper ser till att de får fri väg till borgen, genom de 9 ringmurarna. Vid 6:e muren tar det stopp, här vänder sig gruppen mot armén de leder och får dem att stanna medan kejsarens vakter omringar dem. Gruppen går till kejsarens palats medan kuppmännen blir gripna. Kejsaren blir nöjd och bjuder in dem till en ceremoni den 13:e juni där de ska bli adlade.
Väl tillbaka har de vise blivit färdiga med förhöret av svarta armen-magikern och fått reda på diverse saker, bland annat att en högt uppsatt medlem i svarta armen jobbar i brunborg på skattekontoret. Han är stor och tjock och heter Eskil…
IRL: Tors 25/10
24:e – 31:a maj 3027
Att Eskil skulle vara magiker kom som en överraskning för gruppen. Det blir klart att nästa uppdrag kommer gå ut på att kidnappa Eskil och ta honom till de vise. Först måste Oswald fixa en scroll åt Wiratram så att riskerna minimeras vid kidnappandet.
Medan de väntar på att de vise ska bli klara ägnar de tiden åt att studera.
När scrollen (innehållande en besvärjelse som ser till at magi inom ett visst område inte går att förnimma och dessutom att områdets gränser inte går att lämna på magisk väg, genom att t.ex. teleportera sig. ) är färdig, bär det av till Kremers hus. Kremers andra personlighet, den gaggiga gamla gubben är den som för tillfället dominerar och de får honom att gå och lägga sig. Tidigt på morgonen rider de iväg till Brunborg för att plocka Eskil.
När de kommer till skattekontoret (endast Wiratram och Thirald är där, de andra stannar hos Kremer) säger de att de vill prata med Eskil om bonden Nilssons skatt, de går in och han tar emot efter en timme. Han sitter på sin stol och svettas och äter bacon, bredvid honom går hans tama gris, Pårkchops. Thirald sköter snacket och de går till ett rum där de kan prata ostört. Där släpper Wiratram lös scrollen och Eskil inser att det är en fälla och att han inte kan fly genom att teleportera sig bort. Wiratram förvandlar honom till sten, men inser i samma ögonblick att något inte står rätt till... energierna säger honom det… och grisen är borta! Det går upp för Wiratram att den han förstenat är en gris, som blivit förvandlad till Eskil, och Eskil har förvandlat sig till grisen och kontrollerar det som ser ut som hans kropp därifrån, genast gör Wiratram ett astralt spår på grisen och känner att den är i trappan. Thirald springer ut från rummet och ser grisen hoppa in i en portal. Precis innan han kommer till portalen hör han ett brak, Eskil (det som såg ut som Eskils kropp) väger fyra gånger sin normalvikt när han är förvandlad till sten och brakar därför genom golvet. (Vilket troligtvis kommer skapa stor förvirring hos de som jobbar där) Svärande hoppar Thirald efter in i portalen, och strax därpå kommer Wiratram som just har förlorat kontakten med grisen. De landar mitt på en ca 3 meter bred bro, i något som verkar vara en annan dimension. Wiratram kan lätt se energierna i den här dimensionen och inser att han enkelt skulle kunna öppna en portal hit när han vill, dessvärre inser han att det är omöjligt att göra en portal här inifrån för att ta sig ut, det måste alltså finnas andra vägar. De tar sig ut genom portalen oh stänger den, snabbt ta de sig tillbaka till Kremers hus.
De berättar för Kremer om den skumma dimensionen, och Kremer hämtar en bok och berättar för dem om ”vägarna”. En dimension, omöjlig att ta sig från, förutom genom speciella portar som leder till många olika platser runt om i världen. Dessa vägar användes förr av magiker för att snabbt kunna ta sig till olika platser, då avstånden och placeringarna av portarna på vägarna inte alls ser ut som i vår värld. En resa till andra sidan världen kan gå på två dagar om man har tur. Dock, säger Kremer, slutade vägarna användas för ca 500 år sedan då de blivit för farliga, man vet aldrig vad man kan stöta på där.
Gruppen har inte så mycket val, de måste få tag på Eskil. Skulle han komma undan och varna svarta armen skulle de vara körda. De gör en portal och går in på vägarna, Wiratram gör ett astralt spår på ”grisen” och de börjar gå i rätt riktning. Vägarna verkar sväva över någon slags bottenlös avgrund, och då och då försvinner någon i gruppen spårlöst och blir överfallen av skumma monster och kommer tillbaka när monstret är besegrat. På vägen finns det många vägskäl, stora runda ytor som ligger mellan ”broarna” och de går även förbi en utgång. Vid ett ställe finner de en elak svart dimma som ligger över vägen och som när man försöker flyga över den, sträcker sig mot en, då blir det ett nytt vägval. Efter diverse skumma monster hittar de Eskil, som bara sitter med ett skräckslaget ansiktsuttryck och stirrar framåt. Wiratram gör honom till en pyssling och sedan till sten. Bargokk som har förvandlat sig till en minox, är för tillfället väldigt stark och får bära den lilla stenstatyn. De skyndar till den utgång de tidigare sprang förbi och Wiratram öppnar den. Det visar sig att de kommer ut i underjorden. I alvernas huvudstad (där de varit tidigare under sökandet efter den utvalde) de lägger snabbt ner sina vapen och förklarar vilka de är. Från alvstaden blir de eskorterade till uppgången, och därifrån teleporterar de sig tillbaka till Illidien och överlämnar Eskil åt de vise…